Dataskydd är en grundläggande rättighet för minderåriga – vad innebär det i praktiken?

När personuppgifter behandlas har människorna i regel rättigheter i relation till den organisation som behandlar personuppgifterna. Man har till exempel rätt att få veta hur personuppgifterna behandlas.  Organisationer som behandlar personuppgifter av minderåriga barn och unga ska ta i beaktande att minderårigas vårdnadshavare kan ha rätt att utöva dataskyddsrättigheterna för sina minderåriga barn. Å andra sidan har minderåriga alltid rätt till sina egna uppgifter, och dessa uppgifter ska inte alltid överlämnas till vårdnadshavaren.

Barnens grundläggande rättigheter och vårdnadshavarnas ställning som utövare av dessa rättigheter är lätta att förstå om man tänker till exempel på barnets rätt till försörjning. Varje barn har rätt att få omvårdnad av sina föräldrar. Vårdnadshavarna är skyldiga att se till att barnets försörjning är tillräcklig.

Både barnets rätt till försörjning och barnets rätt till skydd av personuppgifter är grundläggande rättigheter, men de är sinsemellan olika som rättigheter. Den personuppgiftsrelaterade grundläggande rättigheten kan inte lösas matematiskt på samma sätt som barnets behov av försörjning.

Vi närmar oss en situation som förknippas med skydd av personuppgifter genom ett fiktivt exempel om hobbyverksamhet.

Ville ska gå på orienteringsklubbens sommarläger när han precis fyller 15 år. Ville bor för närvarande hos sin far. Ville vill inte att hobbyverksamheten överlämnar hans personuppgifter eller berättar om att han deltar på lägret till hans mor. Dessutom berättar han för orienteringsklubbens handledare att han förbjudit hälsovården att överlämna sina hälsouppgifter till modern.

Vad ska orienteringsklubbens handledare göra när Villes mor i egenskap av en vårdnadshavare ber att få tillgång till Villes uppgifter?  Som en bakgrundsuppgift vet man att Villes föräldrar har gemensam vårdnad. I regel har alltså båda föräldrarna en lika rätt till Villes uppgifter. Det finns dock bestämmelser i flera olika lagar om minderårigas rätt att begränsa sin vårdnadshavares rätt till information. Barnens bestämmanderätt över sina egna uppgifter ökar också i takt med att de blir äldre och därmed ökar sin omdömesförmåga.

Vad gäller hälsouppgifterna skulle Villes läkare ta patientlagen (9 § 2 mom.) som utgångspunkt. Om en minderårig patient med beaktande av ålder och utveckling kan fatta beslut om vården, har hen rätt att förbjuda att uppgifter om hens hälsotillstånd och vård ges till hens vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare. I regeringens proposition om patientlagen har man föreslagit 12 års ålder.

Läkaren kan alltså ha en relativt säker grund när hen vägrar överlämna Villes uppgifter till modern, om läkaren bedömer att Ville är kapabel till att besluta att förbjuda överlämnandet av sina uppgifter. Anordnare av hobbyverksamhet har mer begränsade möjligheter att hitta svar direkt i lagstiftningen eller dess förarbeten. Situationer ska avgöras från fall till fall med beaktande av de individuella omständigheter som påverkar situationen.

Hur skulle jag själv lösa situationen om jag var en handledare på Villes orienteringsklubb? Trots att jag har en del kunskap om lagstiftningen är jag vad gäller detta exempelfall i samma ställning som andra eftersom svaret inte går att hitta direkt i lagstiftningen. Man kan eventuellt diskutera med den minderåriga personen om att hens vårdnadshavare har bett om uppgifter vars överlämnande hen har förbjudit. Man ska dock vara försiktig så att man inte av misstag pressar den minderåriga personen att ändra sin åsikt bara för att enkelt lösa situationen.

Jag måste alltså lösa situationen på basis av de uppgifter som jag har till mitt förfogande.

I egenskap av orienteringsklubbens handledare skulle jag basera min bedömning på att det inte lär orsaka någon konkret skada för Villes mor att hon inte får de uppgifter hon bett om. Däremot kan Ville ha ett riktigt, motiverat behov att hemlighålla några uppgifter från sin mor. Jag känner dock inte nödvändigtvis till någon sådan grund, och det kan jag inte heller fråga Ville om.

I detta fall skulle jag alltså utgå ifrån att i och med att Ville snart fyller 15 år ska hans åsikt respekteras särskilt med tanke på hans ålder. Mitt beslut skulle ha kunnat vara annorlunda om Villes mor hade haft ett konkret behov att få de uppgifter hon bett om.

Som beslutsfattare skulle jag ta de faktorer som beskrivits i exempelfallet i beaktande och grunda mitt beslut på den tillgängliga informationen fram till det att det tillkommer nya regler, anvisningar eller rättspraxis. Frågor som handlar om utövandet av dataskyddsrättigheterna ska i alla fall lösas och begäranden besvaras oavsett om den som begär uppgifter är det minderåriga barnet självt eller barnets vårdnadshavare.

I efterhand ska man kunna motivera varför man har eller inte har överlämnat de uppgifter som begärts.

Hade Ville varit 5 år gammal eller hade det funnits andra vägande skäl till att modern i egenskap av vårdnadshavare skulle ha behövt uppgifterna, skulle mitt beslut kunnat ha varit ett annat. Tiden kommer att utvisa om framtida rättspraxis eller myndighetsanvisningar kommer att påverka situationer som den fiktiva situationen ovan. Liknande situationer kommer helt säkert att komma upp inom hobbyverksamhet runt om i Finland.

Inom projektet GDPR4CHLDRN – Dataskydd inom hobbyverksamhet upprättas praktiskt material till stöd för aktörer inom föreningar och hobbyverksamhet så att de bättre ska kunna beakta kraven i dataskyddslagstiftningen i sin egen verksamhet.

Avsikten är att aktörer som behandlar personuppgifter inom hobbyverksamhet skulle likt handledaren på Villes orienteringsklubb kunna självständigt med hjälp av materialen lösa situationer som framstår i hobbyverksamhetens vardag.

Författare till artikeln Terhi Rehtonen är överinspektör vid dataombudsmannens byrå och deltar som sakkunnig i projektet GDPR4CHLDRN.

_{Finansierat av Europeiska unionen. De synpunkter och åsikter som uttrycks är endast upphovsmännens och upphovsmännen tar ansvar för dessa. Europeiska Unionen eller Europeiska kommissionen kan inte hållas ansvariga för dessa.}